Största tabben 2012
Delar med mig och önskar gott nytt:
Torsdagen den 13e jävla december, lucia, mys, mörker och ljus. Jag och min stilige sambo (som jag brukar packa ihop och ta med, inte bunta ihop och slå ihjäl) ska se min stora stand up-idol Johan Glans.
Kungsbacka teater, 17.00. Okej, allt på topp hittills. Kl 16.00 går jag ner till kollegan och hojtar om att "nu pyser jag då, du vet inte förresten om Kungsbacka teater brukar kallas Draken?" Inte det, okej.
Framme i Kungsbacka, letar upp turistinformationsstället där biljetterna ska hämtas ut och tjejen i kassan blir tyst. "Hm, det är lite tajt om tid här men jag ska se om jag får ut dem." Jag flinar nervöst och skäms lite. Försöker med small talk under tiden. "Teatern ligger ju ändå här borta så vi får springa." "Fast detta är i Göteborg." säger tjejen och jag blir svettig. "say what?" "Det är på Draken, vid Pustervik alltså. Om ni kör jävligt fort så kanske ni hinner." avslutar hon med. Då är kl 16.55. Ungefär här dör jag lite.
Klockan är alltså nu typ fem och jag möter upp H vid parkeringen där han precis betalat biljetten och har stenkoll på teaterns ingång. "Göteborg, vi ska till Göteborg!" Skriker jag och viftar med hela mig. "Va, vadå?" han kopplar inte ihop mitt viftande med att vi är HELT fel ute. "Fanskapet visas på DRAKEN i GÖTEBORG. VI ÄR SÅ JÄKLA FEL VI KAN VA!" Viftar jag och hoppar in i bilen.
Vi backar ut och H får jobbsamtal. Vi backar in i en stolpe och måste stanna och se så "det inte blev nått". H försöker försiktigt, "vi hinner inte älskling, det är du med på va?" Jag svarar inte. "Men du, vi bokar in en annan gång, jag är ändå rätt seg" forsätter han.
Vid det här laget är jag så fruktansvärt förbannad och är redo att göra slut med mig själv för all framtid. Ditt stora graciösa pundhuvve! Jag hulkar i pasargerarsätet och kvider fram nått i stil med "jag skiter i detta, jag går och lägger mig när vi kommer hem." Vilket jag också gjorde.
En vecka efter misären sitter jag framför två tjejer på bussen. Den ena berättar entusiastiskt "VET du vem jag såg förra veckan?!" Det vet ju naturligtvis inte den andra. "JOHAN GLANS!" "Asså så jävla sjukt asså. Han är SÅÅÅ jävla rolig liksom!" Han körde ett skämt om... *här är det blurrigt för jag höll för öronen*.
Torsdagen den 13e jävla december, lucia, mys, mörker och ljus. Jag och min stilige sambo (som jag brukar packa ihop och ta med, inte bunta ihop och slå ihjäl) ska se min stora stand up-idol Johan Glans.
Kungsbacka teater, 17.00. Okej, allt på topp hittills. Kl 16.00 går jag ner till kollegan och hojtar om att "nu pyser jag då, du vet inte förresten om Kungsbacka teater brukar kallas Draken?" Inte det, okej.
Framme i Kungsbacka, letar upp turistinformationsstället där biljetterna ska hämtas ut och tjejen i kassan blir tyst. "Hm, det är lite tajt om tid här men jag ska se om jag får ut dem." Jag flinar nervöst och skäms lite. Försöker med small talk under tiden. "Teatern ligger ju ändå här borta så vi får springa." "Fast detta är i Göteborg." säger tjejen och jag blir svettig. "say what?" "Det är på Draken, vid Pustervik alltså. Om ni kör jävligt fort så kanske ni hinner." avslutar hon med. Då är kl 16.55. Ungefär här dör jag lite.
Klockan är alltså nu typ fem och jag möter upp H vid parkeringen där han precis betalat biljetten och har stenkoll på teaterns ingång. "Göteborg, vi ska till Göteborg!" Skriker jag och viftar med hela mig. "Va, vadå?" han kopplar inte ihop mitt viftande med att vi är HELT fel ute. "Fanskapet visas på DRAKEN i GÖTEBORG. VI ÄR SÅ JÄKLA FEL VI KAN VA!" Viftar jag och hoppar in i bilen.
Vi backar ut och H får jobbsamtal. Vi backar in i en stolpe och måste stanna och se så "det inte blev nått". H försöker försiktigt, "vi hinner inte älskling, det är du med på va?" Jag svarar inte. "Men du, vi bokar in en annan gång, jag är ändå rätt seg" forsätter han.
Vid det här laget är jag så fruktansvärt förbannad och är redo att göra slut med mig själv för all framtid. Ditt stora graciösa pundhuvve! Jag hulkar i pasargerarsätet och kvider fram nått i stil med "jag skiter i detta, jag går och lägger mig när vi kommer hem." Vilket jag också gjorde.
En vecka efter misären sitter jag framför två tjejer på bussen. Den ena berättar entusiastiskt "VET du vem jag såg förra veckan?!" Det vet ju naturligtvis inte den andra. "JOHAN GLANS!" "Asså så jävla sjukt asså. Han är SÅÅÅ jävla rolig liksom!" Han körde ett skämt om... *här är det blurrigt för jag höll för öronen*.
